“För när allt är skit och inget går bra så ringer de mig. De frågar mig, varför ska jag fortsätta leva. Varför ska jag fortsätta när jag inte har något att leva för.
Och jag vet inte vad jag ska svara.
Jag vill ju inte själv leva.”
Så skrev jag för tre år sedan. Idag mår jag bra, vissa dagar är dåliga, men då vet jag varför. Det finns kanske inte ett totalt slut, ett aldrig-mer-må-dåligt-ögonblick, men de blir färre och färre för att sedan var så få att man hinner glömma bort mellan varje gång. Alla har sin egna resa, sina egna behov, sin egen tid. Du kämpar och det är så bra. Varje dag en dag närmare din lycka. Fyfan vad duktig du är. Fortsätt kämpa.
